Kalender 2012.

Lagom till årets julmarknad blev kalendern "Året med brukets kvinnor" klar till försäljning. Den har producerats av Kvinnfolken i Smedsbostaden. Kostar 70 kr. och kan beställas per e-post info@leufstabruksarkiv.se eller till Karl-Bertil tel. 0294-31155.

Berättarkvällar...

... har det varit två i höst. Den 21 september berättade Solvin André med entusiasm om sin mormor, Mor Bodecker från Åkerby. Egentligen var hon mormorsmor till Solvin. Vi fick också höra om alla människor i Mor Bodeckers närhet. Det blev flera kvinnoöden.

Hemvändardagen

Bygderådet har under senare år arrangerat en hemvändardag vartannat år, till vilken alla gamla Lövstabor har varit välkomna, så även innevarande år. I år ägde hemvändardagen rum söndagen den 7 augusti och särskilt inbjudna var tidigare elever Lövstabruks skola födda 1943, 1944,och 1945. Ett 60-70-tal personer deltog i hemvändardagen och flera av dem gick alltså i skolan i början av 1950-talet, däribland undertecknad.

Det blev många kära återseenden av gamla skolkamrater. Traditionsenligt skulle alla samlas på skolgården, där arrangören hade ställt upp bänkar och bord för servering av kaffe och smörgåsar. Men vädrets makter var inte riktigt med på noterna. Det började regna en timme före utsatt tid, så inledningen fick förläggas till Smedsbostaden vid Stora gatan, där Bygderådets ordförande MaryAnn Olarsbo hälsade alla välkomna.

Efter en trevlig samvaro i Smedsbostaden besökte flera av deltagarna arkivet där filmen "Vallonerna" visades. Ännu fler gick till konferensdelen i den före detta ladugården för att se Lövstafilmen, som spelades in på 1940-talet. Många i publiken kände igen gamla Lövstabor, som förekom i filmen.

Hemvändardagen avslutades i Smedsbostaden med en teaterföreställning, där kvinnorna i stugan spelade upp hur ett kafferep i köket kunde utvecklas förr i tiden. Spelet väckte stor förtjusning hos publiken.

Nästa hemvändardag äger rum om två år.

Nils Patric Larshamre

Musik och berättarkvällar...

...i Smedsbostaden på torsdagskvällar har det varit i juli. På den första berättade Christer Wäsström om sitt spelmansliv och om sina instrument, munspelet och silverbasharpan, vilka vi fick höra flera låtar på under kvällen. Dessutom berättade han om skillnaderna mellan den kromatiska och den "gamla" harpan. Det blev en intressant föreläsning som vi hade i bakhuvudet till den efterföljande söndagens SM i spel på gammelharpa och andra borduninstrument. Då det var Lövstadagen med Spelmansstämma.

Torsdagen därpå, den 14 juli bjöd Kvinnfolket på "spel" i Smedsbostadens kök. Ett historiskt sådant med kvinnornas bekymmer i början av 1900-talet. I spelet ingick faktiskt också nyckelharpa vilket Sofia och Linnéa svarade för. Flickorna hade kommit till sin mormor och morfar för att hjälpa till med höskörden.

Tredje torsdagskvällen var Thor Pleijels. Han trakterar också nyckelharpa, även han har fastnat för gammelharpan (se bilden). Det var riktigt roligt att höra honom berätta på sitt vis om gamla spelmän och deras låtar. Det fanns spelmän i publiken och stundtals blev det en spännande dialog. Thor är en ung man som fortfarande studerar och i år har han valt att sommarjobba som guide på herrgården.

Den 28 var det dags för "våra egna spelmän" att svara för underhållningen. I år var inte vår fiolspelande Allan Lundvall med, det blev dragspel och nyckelharpa av Gert-Ove Hallberg och hans flickor, Lillemor, Linnéa och Sofia. Där bland andra låtar Linnéa spelade sin egen komponerade låt som hon tillägnat mamma Lillemor.

Torsdagen den 4 augusti fick vi vara med om en visstuga med Maria L Hallengren. Det har blivit tradition att hon kommer en kväll till Smedsbostaden på sommaren och sjunger sina visor. Nya visor som hon hittat och gamla som vi lärt oss tidigare och kunde sjunga med i. Maria är fantastisk att locka publiken till sång. Även några harplåtar på hennes vis fick vi höra.

Utflykt till Knutby-Faringe-Bladåker

gjorde delar av Bygderådets styrelse och volontärer veckan efter midsommar. Som vanligt hade vi ett strålande sommarväder. Vi åkte över Österbybruk och Alunda för att gena över till Faringe kyrka, där vi gjorde ett litet stopp för att vandra i kyrkogårdens lugn. Anledningen var att en av deltagarna var född i denna socken, dock inte döpt i kyrkan. Den var inte öppen.

Väl framme i Knutby äntrade vi den vackra hembygdsgården som låg naturskönt mitt i samhället. Där blev vi väl mottagna av föreningens ordförande Gösta Lindkvist och flera medlemmar. Kaffebordet stod dukat i skuggan av husen och sugna som vi var lät vi oss väl smaka. Där berättade Gösta om föreningens omfattande verksamheter innan han och "gårdstomten" Rune visade oss runt. Alla fastnade vi för olika föremål som vi tyckte var mest intressant. Det vackra dasset bredvid ett av husen t.ex. vargnätet, skomakarmaskinen, smedjan och alla fantastiska föremål i den stora ladan som låg i en dalsänka.

Efter besöket i Gammelgården blev det en uppskattad lunch på Knutby Krog som var inrymd i den gamla skolan. Gösta följde oss sedan till Rungarns säteri som vi var mycket nyfikna på eftersom vi har deras historiska arkiv i vår ägo på Leufsta Bruksarkiv. Gården ägs i dag privat av familjen Littorin. Vi fick naturligtvis inte se huset från insidan. På gården pågick höskörden för fullt. När Gimo-Österby AB förvärvade säteriet 1914 bestod den av 10 000 ha. skog och jord.

Eftersom de båda masugnsbruken Vällnora och Bennebol låg i närheten besökte vi dem. Även Vällnoras arkivmaterial finns i Leufsta Bruksarkiv. Vällnora ägdes av Rånäs bruk medan Bennebol servade Hargs bruk med tackjärn. För en del av oss var det första gången som man såg en masugn med tillhörande byggnader. Dessa två är fina exempel.

Foto: Eva Klingström

Källarprojektet 

Under våren har Kvinnfolket i Stugan bl.a. arbetat med att iordningställa källaren som ar inbyggd i vedboden. Den är byggd av slaggsten och har jordgolv. Man började med att ta ut allt trävirke, lårar och hyllor som var mest ruttet. I ett hörn låg en stor spånhög som kördes ut, ett minne från den tiden när man tog upp is från dammen. Åtskilliga kärror jord och grus drogs ut och nytt grus kärrades in. Till sist skulle källaren kalkas, ett rätt besvärligt men tacksamt arbete. Det blev ljusare och luktade gott av kalken! Källaren möblerades med den nya frysen som inhandlats, bänkar (!) och diverse föremål som platsar i en källare, t.ex. den stora fläsktinan där man förvarade det saltade köttet efter grisslakten höst och vår. Foto: Evy Österlind.

Kulturvandringar

Måndagskvällar i maj och juni har ett antal deltagare gjort vandringar på gamla stigar kring Lövstabruk. Start skedde den 2 maj. Vid en av de första vandringarna (när häggen blommade som mest), följde vi Upplandsleden en bit mot Knuters, för att ta av och följa Doktorstigen till Bäckdammen och sedan gå efter den igenlagda kanalen, som grävdes på 1600-talet till Opphammardammen. Där syns ruinerna efter Sågen som byggdes på hammarsmedjans grunder i slutet på 1800-talet. Så här tidigt, innan växtligheten blivit för hög kan man se lämningar efter människors arbete, långa stenmurar som inhägnade bruksbornas boställesmarker, odlingsrösen, grunder av lador, hus och sjöbodar, och inte minst den förstärkta slutan vid Bäckdammen som sattes igen när Pierreslutan vid Hålldammen byggdes 1854. Vandringen fortsatte förbi järnvägens slutpunkt vid ån och därifrån in mot den södra infarten i Bruket.

Detta är en vandring på ca 3 km och vi ser fram emot Upplandstiftelsens planer på att göra en slinga från Upplandsleden av denna vandring i höst. Foto: Berit Åhrman.

Den sista vandringen under våren gjorde vi måndagen den 27 juni. Vi åkte bil till Risön och gick därifrån till kolarkojan vid Brändöbotten. Dit var det 3 km vandring på väg och stig i en ganska annorlunda natur eftersom det är reservat och skogen inte får gallras eller avverkas. Väl framme smakade det bra med fika och en stunds vila innan vi anträdde den lika långa vägen tillbaka till bilarna. Kvällen var varm och ljus och vi njöt verkligen. Vid Risön hälsade vi på de nyligen ditkomna kvigorna som nu ska hålla de gamla kulturmarkerna öppna.

Utflykt till Ullfors Bruk & Munga By

En solig och vacker dag i maj gjorde några aktiva medlemmar i Lövsta Bygderåd en resa till Ullfors Vallonbruk utanför Tierp samt till Lars Larsgården i Munga By. 

Ullfors Bruk anlades 1647 och var i drift till 1929. Den som kom att leda anläggandet av bruket blev vallonättlingen Henrik Lemmens, vilken redan tidigare ledde verksamheten vid många andra Upplandsbruk. Ullfors var ett stångjärnbruk med vallonsmide som tidigt inriktade sig på export till England.

Emellertid missköttes bruket i slutet av 1600-talet av Lemmens arvingar, vilket förde med sig att Charles de Geer på Lövsta tog över bruket. Så småningom kom Ullfors Bruk att ingå i de s.k. Strömsbergsverken, där flera andra upplandsbruk ingick. 

Vi vandrade runt bruket med Dagny Jansson som ciceron. Hon är barnfödd i Ullfors och vet det mesta om allt. Vi såg bl.a. den enorma mumblingshammaren och den otroligt väl bevarade snickeriverkstaden. T.o.m. vällingklockan fungerar än i dag. Vi fick höra den! Den ringde man i morgon, middag, kväll och det sägs att folk muttrade ”nu får vi sur välling och salt sill”.

Redan på 1700-talet fanns här skola, men dock endast för brukets barn. Skolan blev senare statarlängor.

Efter rundvandringen bjöds vi på lunch i Smedsbostaden. Vi fick pannstekt sill med löksås och till kaffet serverades rabarberpaj.

Vi fortsatte sedan till Munga By, som ligger några kilometer från Ullfors. Där besökte vi Lars Larsgården och blev guidade av dess nuvarande ägare Ove Larsson. Anledningen till besöket var att vi ville se den berömda allmogemålaren Hans Wikströms målningar, .bl.a. tavlan ”Det stora skogsfallet 1795”.Om detta kan man läsa i senaste numret av LövstaBygden. 

Vi fick en innehållsrik och trevlig dag. Alla var nöjda och glada. Rekommenderas varmt som utflyktsmål. 

Eva och Ann-Kristine

Berättarkvällar

I vår provade vi ett nytt koncept för berättarkvällarna, Fyra berättare och en röst från förr. Till dessa kvällar bjöd vi in fyra personer som fick berätta något under 15-20 minuter. Det kunde vara en skröna, en händelse från förr, något man forskat om eller något som hänt en själv. Den första av dessa berättarkvällar ägde rum den 19 januari i Smedsbostaden. Det kom 21 personer för att vara med om premiären. 

Först ut var Lars Gösta Hellberg som berättade om Kalenderns historia, om det fick vi höra mycket vi inte visste. Ann-Kristine Strömberg Svärd berättade en historia från sin yrkesverksamma tid, Rummet som försvann, en tankeväckande berättelse. Därefter var det Sven Olof Mattsons tur som valde att berätta historier från sin hembygd i Tensta. Det fanns en viss koppling till Lövstabruk genom hans berättelser om sin konfirmationspräst, Erik Arnland, vilken var komminister i Lövstabruk i slutet av 1930-talet.

Efter kaffedrickandet blev det Sylvia Lundvalls tur. Hon valde att berätta om Karl XI:s bröllop med den danska prinsessan, som inte på långa vägar var så påkostat och stort som de kungliga bröllopen i vår tid. Rösten från förr tillhörde Hilda Karlsson i Björnbacka som berättade hur det kändes när elektriciteten kom till Hållnäs på 1940-talet, en inspelning från 1990-talet.

Onsdagen den 16 februari höll vi nummer två av vårens berättarkvällar. Ute var det mycket kallt, i Smedsbostaden blev det varmt av alla ljusen, eld i vedspisen och i kakelugnen. Vi bänkade oss runt köksbordet för att höra kvällens berättare.

Lars-Gösta berättade historien om bröderna Bäck som var verksamma i Lövstabruk på 1700-talet, Hindric och Lorens. De var födda i Danmark men kom på kringliga vägar till Lövsta. Bägge kunde spela orgel, Hindric var den förste organisten som spelade på den nyuppförda Cahmanorgeln, men det var Lorens som senare fick organisttjänst en. Hindric blev bruksförvaltare.

Vi hade bjudit in Yvonne Berger att berätta och vi fick höra om två kvinnor vilka betytt mycket för henne, Hulda och Signe. Det var två spännande livshistorier som Yvonne delade med sig av. Alla vi människor bär på en historia, konstaterade vi.

Sven Olof Mattson, som besökte oss i januari återkom med fler gamla historier från sina hemtrakter, Vansta i Tensta. Han har många fler som vi med spänning ser framemot att få höra.

Rösterna från förr tillhörde Arne Wahlström och Sten Westerlund som berättade om sjöfarten i Ängskär under skutskepparnas tid.

Den 16 mars var det dags för vårens sista berättarkväll. Det kom lagom mycket folk som rymdes runt berättarbordet. Berit Hallin fick börja att berätta. Vi fick höra om hennes släktforskning och några historier vad hon funnit i sin släkts historia.

Därefter fick Anna Kajsa Sannegård ta vid och det blev en spännande historia om hennes far.

Eva Kjell läste för oss några brev som hon skrivit till släkt och vänner under tiden som hennes hus i Gudinge restaurerades. Man önskade sig att vara hennes brevvän. Vilka roliga brev!

Sedan blev det Sven Olov Mattsons tur. Han har underhållit oss med sina historier från Vansta, i Tensta socken, varje berättarkväll i vår. Nu fick vi höra om soldattorpet som blev en backstuga och om dess innevånare, Mård-Kalle.

Efter kaffet fick vi höra rösten från förr som denna gång tillhörde, för många av oss, välkända barnmorskan Ellen André. Hon berättade hur det var att komma till Hållnäs. Året var 1932.